Skogsbruk i ett förändrat klimat

Exkursion september 2015

Samverkan mellan Mistra-SWECIA:s forskare respektive andra experter och olika aktörer inom skogssektorn är en viktig del i programmet. Tillsammans med Föreningen Skogen ordnade Mistra-SWECIA i mitten av september exkursionen ”Skogsbruk i ett förändrat klimat” i Västmanland, med skogens och samhällets sårbarhet i fokus.

Exkursionens första dag tillbringades strax väster om Västerfärnebo, i utkanten av det drabbade området ett drygt år efter den stora skogsbranden i Västmanland.
– Skogsbranden i sig var en omskakande händelse, men också en påminnelse för skogssektorn och samhället i stort om att vi är sårbara inför klimatförändringar. Det handlar både om förutsättningar fram i tiden och successiva ändringar i risker och risknivåer förknippade med väderrelaterade extrema händelser, sa Markku Rummukainen, programchef för Mistra-SWECIA, inför exkursionen.
På plats, med skogsbrandområdet som fond, berättade han hur klimatet kommer att utvecklas i framtiden. Det mest positiva scenariot är en ökning som avstannar på två grader, i stället för betydligt fler grader som kontinuerligt kan bli fler, den så kallade röda utvecklingen. En väldigt osäker värld.
– Vi är på den röda banan nu, samtidigt finns många rörelser i världen för att inte fortsätta som vi gjort utan att vi ska göra något annorlunda. Förutsättningen för att begränsa den globala uppvärmningen till två grader är att vi jobbar tillsammans och att det inte finns tekniska begränsningar, sa Markku Rummukainen.
Samhällets förändring och olika visioner av den svenska skogen nagelfors också, tillsammans med mer ingående presentationer kopplade till själva branden. Bland annat berättade skogsägare Per Andersson om sina erfarenheter från branden och tiden efter den, och Karin Perers, Mellanskogs ordförande, pratade om de föreningar och organisationer som tog ledarskap och ansvar för medmänniskor under branden.
Hur garanterar vi att de som växer upp nu får samma beredskap inför kommande katastrofer? sa hon.
Gregor Vulturius, forskare vid SEI och Mistra-SWECIA, berättade om en enkät bland skogsägare som exempelvis visar att många skogsägarna känner ganska stor misstro mot klimatforskning. Han sa att det är viktigt att undvika att sprida skräck och i ställt ha konstruktiva samtal om klimatförändringar och –anpassning.
– Jag uppmanar alla skogsägare och rådgivare att prata med varandra. Det hjälper.
Försäkringsfrågan diskuterades också innan politikerdebatten, med flertalet riksdagspartier representerade, gick av stapeln på temat Vad har staten och markägaren för roller vid framtida katastrofer? Samtliga programpunkter modererades av Föreningen Skogens Marie Larsson-Stern och Herman Sundqvist.


Exkursionens andra dag gick till Färna Ekopark och ämnet var om det finns risker och möjligheter vi ännu underskattat. I området drog en tromb igenom för åtta år sedan, och i dess spår förökade sig granbarkborren kraftigt och dödade hundratals träd. Åke Lindelöw, fältentomolog vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), visade på olika risker och scenarier – men landade i att insektsskadorna troligen inte kommer att öka i Sverige.
Fler risker kopplade till klimatförändring samt hur vi kapitaliserar på värdet av skogens olika ekosystemtjänster togs också upp, liksom hur skogsägaren kan förhålla sig till klimatrelaterade risker i skogsbruket. Fredrik Lagergren, forskare vid Lunds universitet och Mistra-SWECIA, tog exempelet fler närvarande arter av hackspettar kopplat till tromb- och granbarkborreangripna träd i Färna ekopark.
– Risk för ett mål är en chans för ett annat mål i skogsbruket, konstaterade han.
Publiken reflekterade också över risker under inslagen som rörde konkreta verktyg för körskador och förutsättningen för att skapa robusta skogsekosystem när klimatet förändras. En markägare såg fallande virkespriser som ett jättehot, en annan människans naturligt bristande förmåga att förutse framtiden.
– Vi har så dålig fantasi. Vi vet riskerna men har svårt att se scenarier framför oss. Det krävs ofta att något händer för att vi ska börja planera för just den faran.
Exkursionen knöts ihop med en livlig avslutande debatt, ledd av Johan Kuylenstierna, vd för Stockholm Environment Institutet.


Mer om exkursionens innehåll och medverkande i exkursionsguiden (pdf)
Se bilder och mer om klimatanpassade frågeställningar och diskussioner på #hex15 (Föreningen Skogen)

UTMANINGAR INFÖR FRAMTIDEN
- lärdomar från exkursionen
Sprida risker genom olika tillvägagångssätt. Gör på olika sätt i föryngringen och skötseln av skogen, både inom egna fastigheten men också mellan olika skogsägare. Skötsel mot olika mål kan också sprida risker.


Lyft blicken från bestånd till landskap för att möta både risker och möjligheter. Med ett landskapsperspektiv kan förutsättningar att hantera bland annat stormskador, barkborreangrepp och biologisk mångfald förbättras.


Målbilder på gemensam grund. Det finns ett behov av att harmonisera målen inom skogen, att gå samman och komma överens om mål som relaterar till varandra istället för att sätta upp skilda sådan i olika slutna rum.


Förebygga och förbereda. Förebygga risker i högre grad och i god tid – även när en katastrof inte nyligen inträffat eller är nära förestående, samt förbereda för att olika händelser ändå kan inträffa.


Planera för det okända. Inventera och reflektera över risker och möjligheter som inte är uppenbara, öka medvetenheten om indirekta risker som går över sektors- och geografiska gränser.


Satsa på det gröna guldet. En internationell prissättning på koldioxidutsläpp kan göra skogen mer lönsam och attraktiv för olika innovationer och användningsområden.


Skogens roll i ett framtida klimat är en möjlighet. Skogen har en nyckelroll för omställning till mer biobaserad ekonomi och produkter. Möjligheter ligger i ökad produktion, ökat intresse för den svenska skogen som råvara, källa för ekosystemtjänster och som besöksmål.


En kunnig och mogen skogsnäring har motståndskraft på många nivåer. Samtidigt behövs starka formella och informella relationer mellan och inom olika institutioner och grupper för att hjälpas åt vid oväntade händelser och katastrofer.


Kunskap om klimatförändringar, dess effekter och strategier för att möta dessa, behöver spridas till skogssektorns aktörer, på ett sätt som är tillgängligt för målgruppen utan att vara avskräckande och sprida hopplöshet.


Det ekonomiska ansvartagandet för såväl förebyggande åtgärder som akuta insatser och skador vid naturkatastrofer behöver tydliggöras. Vad är statens ansvar och vad är den enskildes?